Till mormor Ulla!

En liten dikt till din ära på din födelsedag!

 

Till mormor Ulla <3


När jag var liten fanns du alltid där för mig,
Du visade alltid att du bryr dig.
Du satt där vid sängkanten när jag inte kunde sova,
när mamma och pappa var borta, då var du deras gåva.
det kan jag absolut dig lova.


Direkt skoldagen var slut så ringde du,
”Maten är färdig”, kom nu!
En ljuvlig doft kändes alltid när jag steg in i ditt hus,
Det var ingen skillnad på väder utomhus,
Du lyste alltid upp dagen med ditt välljus.


När jag är hos dig känner jag mig hemma,
och det kan säkert många andra runtom mig instämma.
Jag tog en tupplur efter maten,
när jag slukat all mat från faten,
och sedan tog lugnet vid någon timme, det var alltid resultaten.


Du kommer alltid att betyda mycket för mig,
Du ställer alltid upp, du vill inte säga ”nej”.
Och glad blir jag alltid av att höra din röst vid ett samtal,
ty jag bryr mig varken om du är tjock eller smal,
För du mommo har nog alltid i mina ögon varit ett riktigt mommo-ideal!

 

Grattis på födelsedagen mommo! Du e bäst!
 

Jasmine Nedergård
Publicerad 15.11.2015 kl. 14:59

Jasmine filosoferar: Om födelsedagar och julklappar...

 

Det börjar bli jul snart och jag känner redan att jag får ångest över presenter; de som jag "borde" köpa åt andra och de som andra "borde" köpa åt mig. Men jag har ju faktiskt också födelsedag om mindre än tre veckor så först måste jag komma förbi det.

Varför skapar det här sån ångest inom mig då? Gillar jag inte presenter? Visst gillar jag presenter och visst önskar jag mig saker i år också, som ett flertal böcker och nya vinterskor, och visst tycker jag också om att ge presenter till andra, mer än att få (som säkert många andra också känner). Jag önskar också att jag inte behöver få vissa saker, såsom en massa chokladaskar eller annat godis som bara triggar mitt sötsug (eller ges till fästmannen som jag sedan ändå smygtar av). -.-

Men vad är problemet här då? Joo, jag känner att så mycket bara handlar om en massa konsumtion som oftast är onödig och ju mer medveten jag blir desto mindre vill jag själv konsumera och hjälpa till att vara med i denna onda cirkel. Konsumtion är inte av ondo, men masskonsumtion är. Det kostar pengar, det lurar folk genom välgjorda reklamer (jag bara ser hur det börjar ploppa upp "julklappstips till föräldrarna" eller "till dem som har allt") och det bidrar till de enorma sopberg som finns runtom vår jord. Det känns t.ex. som att julklappar bara får kosta mer och mer för varje år och kvaliteten blir också bara sämre och sämre. Och sedan räcker det inte med en julklapp heller, utan det ska vara minst 5-10 julklappar av föräldrarna till barnen och sedan en massa julklappar av andra släktingar också.

Och i allt detta funderar jag var värdet i klappen ligger nuförtiden?

 

Min faster och hennes fästman har för så länge jag kan minnas sagt att de inte vill ha några julklappar och inte ger bort några heller. De har det behöver och behöver de någonting mer så köper de det själv.

När jag var liten tyckte jag det var väldigt skumt att tänka så, "vem vill inte ha julklappar?", men ju äldre jag blir desto mer börjar jag tänka hur klokt det egentligen är. De firar julen genom att äta gott tillsammans och kanske spela brädspel resten av kvällen eller se en bra film tillsammans med oss. De firar julen genom att spendera den tillsammans och koncenterar sig på det, inte på att stressa med en massa klappar till höger och vänster som jag och så många andra säkert gör eller börjar göra nu. Varför måste julen handla om stress över klappar när den kan handla om att tillbringa värdefull tid tillsammans?

Jag skulle gärna vilja se ett nytänk vad gäller presenter/klappar till födelsedagar och julfirande. Jag vill gärna se mera personliga presenter, som hembakade jullimpor eller ett kort där det står att man blir bjuden på middag någon gång under julhelgen. Och sedan att den julklappen skulle räcka. T.ex. känner jag själv att en fin dikt känns så mycket mer i hjärtat hos en bekant än ett ljus eller en chokladask. Eller varför inte bara ett hemgjort God-Jul kort eller ett köpt julkort med en fin tanke i såsom "Du är värdefull för mig, glöm det aldrig".

 

Visst är presenter bra och det finns många "köpta" presenter som blir väl uppskattade, men jag själv blir faktiskt gladare om du istället för att köpa en chokladask åt mig ger mig ett kort där du skänkt den där 5€ till Röda Korset, Kyrkans Utlandshjälp eller liknande. Det är där många av våra "onödiga impulsköp" kan göra skillnad, genom att t.ex. ett år ge alla de pengar man tänkt köpa julklappspengar av till någon välgörenhetsorganisation istället och meddela det åt alla de som förväntar sig en present av dig.

 

Och som slutpunkt ännu, vi borde sluta förvänta oss en massa dyra presenter och absolut lära våra barn och bekanta att presenter inte är allt under julen. Det är så mycket mer, samvaron, den goda maten och kanske en tanke som går till att uppskatta det lilla man redan har. <3

Jasmine Nedergård
Publicerad 10.11.2015 kl. 01:30

En liten farsdagsdikt till min pappa..

 

 

Eftersom jag inte har möjlighet att komma hem och fira dig idag pappa så har jag skrivit en dikt istället; Glad Farsdag pappa! <3

 

Till min pappa Kenth

 

Pappa,

Kan du fatta,

Du har funnits i mitt liv i över 20 år,

Det kändes som det var igår,

När du lyfte upp mig och vi lekte flygplan,

Eller när du gjorde fattiga riddare, som var det bästa på hela dan.

 

Jag minns när jag inte kunde sova,

Och jag fick krypa bredvid dig bara jag lova,

Att också bli stor någon gång,

Och börja syssla med musik och sång,

Som jag säkert ärvt mycket av dig,

Och som du har hjälpt att lära mig.

 

När matten eller andra läxor varit svåra,

Och du tålmodigt suttit bredvid mig och förklarat,

Varför si är så och så är si,

Du har hjälpt mig att bli,

Någon jag är solt över, precis som du.

Och därför firar jag farsdag nu,

Genom att ge dig en liten farsdagsdikt,

Som går från skikt till skikt.

 

Ty jag har sett dig gråta, jag har sett dig skratta,

Och du kommer alltid vara min käraste pappa! <3

Jasmine Nedergård
Publicerad 08.11.2015 kl. 14:35

En syn på den pågående viktdebatten ur ett LCHF-perspektiv och en med sockerberoende (alltså jag)

 

(Time Magazine - 1984 och 2014 - Källa)

Idag har det varit en intressant dag. Mina tenter börjar imorgon men det har varit svårt för mig att koncentera mig när den finlandssvenska bloggvärlden gått "all in" på vikthetsning och skapat stor debatt. Jag som älskar debatter blir ändå lite ledsen över den smala skillnaden mellan inläggen. Det vettigaste inlägget jag läst hittills är av Malin Andersson från sin blogg "min helt vanliga vardag" (länk) och jag tänkte att jag nu också ska kommentera saken men utgående från ett perspektiv jag inte ännu sett idag - ett LCHF-perspektiv.

 

Ända sedan högstadiet har jag funderat mycket på min vikt. Jag har inte varit helt missnöjd med den, men inte helt nöjd ändå. Jag har velat gå ner, men jag har aldrig tyckt att svältning och batningskurer kan vara bra för kroppen och alltså aldrig pröva något sådant - Så i högstadiet blev det mest: "Äh, det får vara".

 

Sedan kommer nu då LCHF-livvsstilen in i mitt liv i slutet av gymnasiet. Jag börjar läsa mera om den och märker att den här är ju gjord som åt mig! Jag är ingen sportig människa utan har ett enormt sockerberoende och tycker om att äta mig mätt och äta god mat och när jag läser att man genom att minska på kolhydrater och istället öka mättnadskänslan med att lägga mer fett i maten så känns det logiskt - Det blir logiskt! Jag småäter inte om jag följer en LCHF-kost och mitt sockerberoende hålls i skick.

 

Ända sedan gymnasiet fick jag då också den uppfattningen att vill du stärka din kropp -> motionera/gymma, vill du gå ner i vikt och hållas där -> Ändra din livsstil (din kost på heltid). Det här är någonting som än idag många har delade åsikter om, men jag vill i alla fall poängtera att de flesta som äter LCHF går ner i vikt eftersom de ändrar sin kost - inte för att de motionerar eller börjar motionera. Vissa motionerar ingenting alls och andra börjar motionera eftersom de känner att de får ny kraft av att gå ner i vikt, men de går ner i vikt i huvudsak av förändrade kostvanor, inte motion.

 

Jag gick förra hösten ner 8 kg på LCHF och jag var då ner på normalvikt från lite övervikt tidigare. Jag tränade inte mer än vanlig vardagsmotion (som jag gjorde innan) och jag mådde så mycket bättre. Som förespråkare av LCHF blir jag ju direkt ledsen när jag ser så många inlägg om megafokus på träning och detoxar och c9-metoder och allt vad de heter som folk använder för att försöka gå ner i vikt, då det enda jag själv (och många andra) gjort är att ändra kosten för att på ett hälsosamt sätt gå ner i vikt utan att hetsäta/svälta/räkna kalorier/hetsträna etc.

 

Jag tycker träning är bra och viktigt för att få en stark kropp, men vill man sköta om sin vikt och även "insidan" av kroppen så ska man fundera på vad man äter och inte äter. Många sitter ännu fast vid tankesättet "kalorier in och kalorier ut" som t.ex. Coca Cola propagerar väldigt mycket med. Såklart de gör det för att de vill undvika det egentliga problemet - socker och tomma kolhydrater. Ny forskning visar att det gamla sättet att se på viktnedgång genom enbart träning är fel och att kosten har den absolut största rollen om man vill gå ner i vikt.

 

Även intressant är också tankarna kring faran om fett. Time Magazine (bilden högst uppe) publicerade 1984 som omslag en bild på en ledsen smiley i form av två stekta ägg och ett stekt bacon - De tog fram då att det är dåligt att äta mycket fett, men år 2014 publicerade Time Magazine en ny bild med smör på omslaget och den nya stora forskningen som säger att fett inte är farligt och att man i alla dessa år tagit fel. 

 

Det här var nu bara en snabb kommentar om vikthets-debatten ut ett LCHF-perspektiv men angående det sista jag skrev så finns det en jättebra ny dokumentär som kom ut förra året som heter "Fed Up" som tar upp dagens överviktproblem och varför det är ett av de största samhällsproblemen idag (jag tror jag tar upp dokumentären i ett skilt blogginlägg senare) - Men se den - den är sevärd! Den finns t.ex. på Netflix.

 

Tack för mig!

 

 

Jasmine Nedergård
Publicerad 20.10.2015 kl. 00:40

En höstdikt...

 

 

En höstdikt

 

Hösten,

Du gyllenbruna löv, ett fall mot marken,

Förmultnat i given tid,

Gryning i en ny årstid.

 

Men hösten,

Viskar mitt namn i den friska bris,

Fyller mitt sinne med ro,

Jag vet vad jag vill, vad jag tror.

 

Ty hösten,

Dina färger de gula, de röda, de bruna,

Lyser som solen speglas i vatten,

Som ljuset lyser den mörkaste natten.

 

Ja hösten,

Du ljuva årstid, du bästa årstid,

Alla minnen jag har,

Låt de alltid bli kvar.

 

Kära hösten,

Du ger mig hopp att klara den mörka vintern,

Må din klarblåa himmel evigt få finnas,

För du hösten, dig vill jag minnas...

 

...i alla min tid.

Jasmine Nedergård
Publicerad 18.10.2015 kl. 23:19

Jasmine filosoferar om åldringsvården:

 

Jag sitter nu i bilen påväg hem till Österbotten när jag skriver det här. Jag läste just en artikel (länk) och kommentarerna vid den på Svenska Yle som handlar om åldringsvården, och jag känner mig både ledsen, arg och upprörd...


Jag minns när vi gick i högstadiet och fick höra hur närvårdare är ett säkert yrke att välja (med tanke på jobb i framtiden), eftersom det alltid finns brist på närvårdare. Då tänkte många av oss att man borde studera till närvårdare (eller vårdare) vilket säkert många ungdomar också gör nu, tänker i samma banor. Men åldringsvården är inte populärt, och de som sedan ändå väljer att skola sig inom åldringsvården blir förskräckta efter sin första praktikperiod. De får ju lära sig kvalitativ vård, om hur man tar hand om äldre och allt man borde göra, och sedan när de kommer ut på praktik ser de hur de som jobbar redan nu har det; stress, stress, utbrändhet och ångest (över att inte kunna göra så mycket som skulle behövas). Såklart vi unga som växt upp och inte är rädda för att säga till eller ta emot skit tänker: Nope, och byter bransch. Det här är inget jag skämtar om, och det är allvarliga saker.


De som jobbar inom åldringsvården gör en av de mest humana saker man kan göra i livet, ta hand om sjuka och gamla som inte kan ta hand om sig själv. Oftast är det den sista plats de gamla befinner sig på innan de går vidare. De som jobbar där borde få känna sig stolta över sitt yrke, men istället leder de smala resurserna till utbrändhet, och folk flyr branschen som kackerlackor under en glödlampa. Kommentarerna till artikel pratar också om den verklighet, att man tar in outbildade folk dit, såsom oss ungdomar och liknande, för att det är så stor brist, men borde inte åldringar också få ordentlig vård av utbildade?


De här problemen blir inte mindre av att regeringen tycker att vi kan minska resurserna ytterligare under deras regeringsperiod. Minska?! Om något borde vi öka resurserna, för helt allvarligt så är ålderdomshemmen underbemannade, rejält, och det känns nästan som att vårdbranschen i i-länder om några år kan jämföras med klädindustrin i u-länder av att vad arbetarna här har det dåligt (i i-landsjämförelse alltså - med psykiska problem och utbrändhet).


Jag och fästmannen funderade att man borde införa en slags åldringsskatt som skulle tas av alla arbetande finländare precis som med all annan skatt. Skattemedel är ett av de bästa att använda sig av för "the greater good" enligt mig och enligt vad jag läst mycket i mina studier också, och allvarligt talat så MÅSTE det få komma mer pengar till åldringsvården i Finland. Vi är en välfärdsstat och vi borde absolut hålla Finland så. Att regeringen verkar tycka att privatisering är "the way to go" gör mig inte bara rädd utan vettskrämd för framtiden...


"Alla ska vi dö någon gång" och det borde få ske på ett så humant sätt som möjligt. Att jobba inom åldringsvården är inte ett yrke som dör ut i första taget heller och att redan nu inte ta hand om de problem som finns är att skjuta sig själv i foten i framtiden. Långsiktigt tänkande, är det ingen som tänker så mera?

 


Ps: Förra gången vi åkte tillbaka till Åbo lyssnade vi på ett jättebra sommarprat av Fredrik Wikingsson (från sveriges radio) som var från förra sommaren, och han spelade in sommarpratet vid ett kaffebord på ett ålderdomshem där hans fammo var, eftersom hon fyllde 90 år den dagen. Det är ett jättebra sommarprat med fokus på åldringar som jag tycker att alla borde höra!: länk

Jasmine Nedergård
Publicerad 16.10.2015 kl. 17:43

ABC: Lär känna mig och min fästman!

 

(Photoboot - En rolig syssla för par som inte har någonting att göra, haha)

Såg att en kompis fyllt i en ABC-lista, så nu tänkte jag att jag och fästmannen också skulle fylla i den - För att ni ska lära känna oss lite bättre (på gott och ont kanske?)

 

Min (Jasmines) lista:

A- Age: 20

B- Biggest Fear: Ensamhet, spindlar och getingar, att göra fel.

C- Current Time: 23:05

D- Drink you last had: Te (älskar te! <3).

E- Easiest Person To Talk to: Fästmannen Peter och mamma.

F- Favorite Song: Oj, måste jag välja. Jag skulle säga två: "Somebody to love" - Jefferson Airplane och "Killer Queen" - Queen.

G- Ghosts, are they real: Njää, men jag tror mera på andra/själar (vilket är någonting helt annat enligt mig).

H- Hometown: Molpe

I- In love with: Min fästman Peter <3

J- Jealous Of: Folk som kan hålla reda omkring sig och de som kan fokusera på en sak åt gången.

K- Killed Someone?: Bara i spel (är faktiskt en ganska stor spelnörd).

L- Last time you cried?: Tror det var igår eftersom jag skrattade så mycket. Jag är ganska känslig, så jag skrattar när jag är megaglad men också lätt när jag blir ledsen.

M- Middle Name: Sofia Denice.

N- Number of Siblings: 1 (lillebrorsa)

O- One Wish: Att folk skulle sprida mera glädje och positivitet till andra istället för negativitet. <3

P- Person who you last called: Gissar det är mamma.

Q- Question you're always asked: Hur kan du vara så glad jämt? :D

R- Reason to smile: Allt möjligt, men speciellt ler jag eftersom leenden och positivitet sprider sig och jag vill sprida det till alla människor jag möter! Att le är också det enklaste sättet att bli gladare! :D

S- Song last sang: "I want it all" - Nathalie Taylor (från filmen "The true cost")

T- Time you woke up: Kanske runt 11, oftast alldeles för sent.

U- Underwear Color: Hudfärgad, svart eller vit (basic <3)

V- Vacation Destination: Runtom i Finland eller Norden - Gillar att vandra och älskar naturen!

W- Worst Habit: Pratar för mycket, kan aldrig hålla mig till en sak åt gången, inte heller tankarna hålls i styr, haha.

X- X-Rays you've had: Bara av tänderna (visdomständerna).

Y- Your favorite food: Får jag säga frukost: Avokado och bacon!! <3 Eller allt fästmannen lagar, speciellt hans soppor!

Z- Zodiac Sign: Skytten. Var faktiskt även ganska intresserad av atrologi när jag var i tonåren.

 

Fästmannens (Peters) lista:

A- Age: 24

B- Biggest Fear: Arbetslöshet.

C- Current Time: 23:40

D- Drink you last had: Kaffe.

E- Easiest Person To Talk to: Fästmön Jasmine.

F- Favorite Song:Montana” – Frank Zappa.

G- Ghosts, are they real: Nä.

H- Hometown: Bergö.

I- In love with: Svår fråga, jag är kär i… hmm, mitt kök!

J- Jealous Of: Folk som faktiskt aktivt förbättrar sig.

K- Killed Someone?: Nä, eftersom inte orcer räknas (från Shadow of Mordor).

L- Last time you cried?: På fästmöns morfars begravning.

M- Middle Name: Egentligen är det Peter, eftersom Björn kommer före, men Björn blir väl det “korrekta”.

N- Number of Siblings: 1

O- One Wish: Jag önskar jag skulle vara jättebra på gitarr.

P- Person who you last called: Måste kolla: En kompis.

Q- Question you're always asked: Kan du hjälpa mig med datorn?

R- Reason to smile: Jag har det bra.

S- Song last sang: Jag sjunger inte.

T- Time you woke up: Typ 11.

U- Underwear Color: Röd.

V- Vacation Destination: Lappland.

W- Worst Habit: Biter på naglarna.

X- X-Rays you've had: Alldeles för många – på alla delar av kroppen.

Y- Your favorite food: Mormors rullader.

Z- Zodiac Sign: Oxen.

Jasmine Nedergård
Publicerad 28.09.2015 kl. 00:15

Jasmine tipsar: Att organisera sin dag enligt Pomodorotekniken - För högt fokus och effektivitet!

 

Idag har jag försökt vara produktiv och pröva på pomorodotekniken för att försöka fokusera mig så mycket som möjligt och vara så effektiv som möjligt.

Jag började dagen med att sova länge och sedan äta en ordenlig brunch som bestod av en avokado kryddad med herbamare, ett ägg, ett halvt paket bacon och te med 1 msk kokosolja/fett i eftersom jag anser att en bra mättande frukost är viktigt när man ska fokusera helhjärtat på någonting (så man inte blir hungrig eller blodsockret sjunks hastigt efter en kort tid). Sedan gick jag och satte mig vid skrivbordet och började pomorodotekniken.

 

Bakgrund och fakta:

Den är utvecklad av Francesco Cirillo på 1980-talet och är alltså en tidshanterings-metod för att effektivera den tid man lägger ner på något slags arbete, studier eller liknande. Den går ut på att man har intervaller, så kallade pomodoron, som pågår i 25 minuter per gång då man fokuserar intensivt och tar korta pauser 3-5 minuter mellan intervallerna. Efter ungefär fyra intervaller tar man en längre paus 15-30 minuter och sedan börjar processen om igen. (källa - Wikipedia 27.9.2015)

 

Kan se ut ungefär såhär:

- Sätt igång en timer på 25 minuter (äggklocka, mobilen, iPaden)

- 25 minuter intensivt fokus på uppgiften (ex. läsning i en bok/arbete på en längre uppsat)

- paus 3-5 minuter: slappa eller gör små hushållsuppgifter (gå ut med skräpet, se ett roligt klipp på youtube, plocka undan små saker i något rum mm.)

- (timer igen) 25 minuter intensivt fokus på uppgiften/arbetet

- paus 3-5 minuter att göra någonting annat än fokus på uppgiften

- (timer igen) 25 minuter intensivt fokus

- paus 3-5 minuter

- en gång till (25 min fokus - 3-5 min paus) och sedan/ eller en längre paus på 15-30 minuter (ex. äta någonting, diska, träna, slappa, rita mm.)

- Upprepa så länge som nödvändigt eller tills du märker att det får vara färdigt för idag!

 

Jag skulle alltså idag försöka läsa i boken "organisation och ledning" eftersom jag går den grundkursen nu och vi har deltent imorgon (hemtent). Jag började med att städa undan lite runt skrivbordet, eftersom jag läst på annat håll att man fokuserar bättre när det är städat runtom sig och sedan satte jag 25 minuters timer på iPaden och började läsa med klassisk musik i bakgrunden (fokuserar alltid bäst med svag musik). Sedan vid varje paus gjorde jag små uppgifter som jag också tänkt göra idag (typ skicka något mail eller meddelande, plocka bort i vardagsrummet, kläder som finns här och där och liknande eller läsa någon intressant artikel) och sedan satt jag på timern igen, 25 minuter.

Efter tredje, fjärde 25 minuters passet tog jag en längre och diskade, sedan samma procedur igen och efter kanske tre till pass var det dags för mat och ännu då en lite längre paus. Sedan fortsatte jag några pomodoros till.

 

Så vad tyckte jag om den här tekniken:

Jag tycker den faktiskt är riktigt bra, eftersom jag annars har svårt att koncentrera mig under dagstimmarna eftersom jag är en nattmänniska och har mest fokus under nattimmarna och vid varje paus ställde jag mig frågan: "Vad kan jag/borde jag göra som tar midre än 5 minuter" eller "Vad vill jag göra som tar högst 5 minuter" och på så sätt också göra småsaker som annars lätt blir bortglömda under dagen p.g.a. den stora uppgiften att läsa en över 400 sidors bok.

Jag ska försöka tillämpa den här tekniken mera, men jag tror absolut att den går att tillämpa på mycket mer än bara studier, även om det åtminstone är en bra metod för just studerande att känna till.

-> Rekommenderar!

 

Vad tycker du? Pröva vetja och kommentera gärna reslutatet! :D

 

Jasmine Nedergård
Publicerad 27.09.2015 kl. 22:07

ABC: Lär känna mig och min fästman!

 

 

En kompis delade en kul lista som jag tyckte jag och fästmannen kunde fylla i - För inte tror ni väl ni kan allt om oss ännu? Haha!

 

Min (Jasmines) lista:

A- Age: 20 (21 i november).

B- Biggest Fear: Ensamhet, spindlar & getingar, att göra fel.

C- Current Time: 23:05

D- Drink you last had: Te (älskar te! <3).

E- Easiest Person To Talk to: Fästmannen eller mamma

F- Favorite Song: Oooj, alldeles för många, men kanske "Somebody to love" - Jefferson Airplane eller "Killer Queen" - Queen. Av instrumentala stycken/klassiska stycken, helt klart: "Scheherazade, Op. 35: The Story of the Kalender Prince (opening)" - Nikolay Andreyevich Rimsky-Korsakov

G- Ghosts, are they real: Njää, men jag tror ganska starkt på andar/själar (inte samma sak enligt mig).

H- Hometown: Molpe.

I- In love with: Min fästman Peter <3.

J- Jealous Of: Folk som kan hålla ordning och reda runt sig  och hålla sig till en sak i gången, haha.

K- Killed Someone?: Endast i data- och tvspel (är egentligen en riktig spelnörd).

L- Last time you cried?: Igår eftersom jag skrattade så mycket åt någonting som tydligen var hysteriskt roligt (minns tyvärr inte vad). Men jag är en känslig typ, gråter lätt, både vid positiva och negativa händelser.

M- Middle Name: Sofia Denice.

N- Number of Siblings: 1 (en lillebrorsa).

O- One Wish: Att folk skulle sprida mera positivitet till varandra än negativitet.

P- Person who you last called: Gissar det var mamma (ringer väldigt sällan).

Q- Question you're always asked: Hur kan du vara så glad jämt? :D

R- Reason to smile: Allt, finns en massa saker man kan vara glad för här i världen - men jag ler mest eftersom leenden och positivtet sprider sig och jag vill sprida det till de människor jag möter!

S- Song last sang: "Bang Bang (My baby shot me down)" - Nancy Sinatra (för att jag är ett stort fan av Quentin Tarantinos filmer och Kill Bill var den första filmen jag såg gjort av honom).

T- Time you woke up: Väldigt sent, kanske 11.

U- Underwear Color: Oftast hudfärgade, vita eller svarta (basic är bäst!)

V- Vacation Destination: Överallt i Finland och eventuellt Norden (miljövänlig turism i egna landet eller nära).

W- Worst Habit: Ha tusen saker på gång samtidigt, pratar för mycket, stannar uppe för länge på nätterna.

X- X-Rays you've had: 1 (tror jag) när vi kollade hur mina visdomständer såg ut vid tandläkaren.

Y- Your favorite food: Får jag säga favoritfrukost: Avokado och bacon! <3 Annars typ allt som fästmannen lagar, speciellt hans soppor (purjolökssoppa <3)!

Z- Zodiac Sign: Skytten. Var även väldigt intresserad av astrologi i tonåren, haha.

 

Fästmannens (Peters) lista:

A- Age: 24

B- Biggest Fear: Arbetslöshet.

C- Current Time: 23:40

D- Drink you last had: Kaffe.

E- Easiest Person To Talk to: Fästmön Jasmine.

F- Favorite Song:Montana” – Frank Zappa.

G- Ghosts, are they real: Nä.

H- Hometown: Bergö.

I- In love with: Svår fråga, jag är kär i… hmm, mitt kök!

J- Jealous Of: Folk som faktiskt aktivt förbättrar sig.

K- Killed Someone?: Nä.

L- Last time you cried?: På fästmöns morfars begravning.

M- Middle Name: Egentligen är det Peter, eftersom Björn kommer före, men Björn blir väl det “korrekta”.

N- Number of Siblings: 1

O- One Wish: Jag önskar jag skulle vara jättebra på gitarr.

P- Person who you last called: Måste kolla: En kompis.

Q- Question you're always asked: Kan du hjälpa mig med datorn?

R- Reason to smile: Jag har det bra.

S- Song last sang: Jag sjunger inte.

T- Time you woke up: Typ 11.

U- Underwear Color: Röd.

V- Vacation Destination: Lappland.

W- Worst Habit: Biter på naglarna.

X- X-Rays you've had: Alldeles för många – på alla delar av kroppen.

Y- Your favorite food: Mormors rullader.

Z- Zodiac Sign: Oxen.

 

Jasmine Nedergård
Publicerad 27.09.2015 kl. 00:05

En helg i Ylitornio - Bröllop, vandring och ruska! Del 4

 

 

Söndag - Hemfärd och via Sverige:

Dagen efter bröllopet var det dags för hemfärd, men eftersom vi startade i väldigt god tid tyckte vi att vi kunde åka den svenska sidan hem ända till Haparanda i alla fall.

På vägen såg vi en skylt till Luppioberget och funderade att det var dit mammas särbos dotter med flera hade tänkt äta kvällsmat två dagar före men fick svänga om när det var stängt. Eftersom vi hade lite extra tid tyckte vi att vi ändå kunde åka upp en sväng och titta, och även om restaurangen där var stängd så kunde vi gå upp för berget och betrakta den fina utsikten över svenska lappland och även den finska sidan. Vi såg kyrkan där brudparet gifte sig dagen före och även Torneälven som rann där nedanför, även om det nog var ganska dimmigt den dagen också.

Det jag tycker är häftigast me de här vandringarna både vid Aavasaksa dagen före och Luppioberget den här dagen var att mammas särbos pappa var med båda dagarna även om han snart blir 80 år. Han är helt klart i mycket bättre skick än många av oss, han är timmar i skogen och plockar bär på höstarna och så cyklar han också 40 km en gång i veckan. Pust. Det är en man att ta efter!

Sådär! Det var allt för den helgen i Ylitornio. Hemresan gick bra och jag vill absolut besöka norra Finland flera gånger i min livsstid. Rekommenderar det starkt!

 

Se tidigare delar här: del 1, del 2 och del 3)

Jasmine Nedergård
Publicerad 25.09.2015 kl. 18:35

En helg i Ylitornio - Bröllop, vandring och ruska! Del 3

 

 

Lördag eftermiddag/kväll - Bröllopet:

Kl. 16.00 började bröllopet och på något sätt är det ganska lustigt att de enda bröllopen jag har besökt de senaste två åren som jag inte själv spelat på (i egenskap av kantor) eller själv varit med och hjälpt till i har varit mammas särbos barn eller brors barn. Och alla på finska, haha.

Jag har tyckt det har varit supertrevligt att de velat bjuda in mig, eftersom jag gärna går på bröllop och gärna lär mig mera finska på samma gång. T.ex. var det intressant att lyssna på hur "kärlekens lov", som finns i bibeln, lät på finska och även att försöka sjunga finska psalmer, som jag många gånger tycker har mycket vackrare melodier är våra finlandssvenska plsamer. Kanske för att de många gånger går i moll, vilket alltid tilltalat mig mera (typisk finsk person här hej också, haha).

 

Platsen där bröllopsfesten skulle vara var helt underbart vackert inrett med rönnbär, slitna träplankor och levande ljus. Blev riktigt inspirerad att själv ha ett höstbröllop senare när det blir dags för oss att fundera på sånt (hehe).

Alla gäster fick även en gåva av brudparet - deras hemmagjorda kakaoblandning. Jag och fästmannen testade den jag fick i måndags och den var jättegod (tack så mycket!).

Menyn var riktigt traditionell lappländsk mat med renskav, potatismos och lingonsylt och bröllopstårtan var full med hjortron och grädde - riktigt fiint och gott var det också. De hade en glutenfri tårta så den tog jag en bit av, även om det nu inte riktigt är lchf så duger det bra vid enstaka tillfällen.

Efter maten och tårtan var uppäten var det dags för dans och sedan dj-musik och ännu efter det badtunna och bastu och ännu efter korvgrillning vid en kåta strax utanför. Tror jag gick och sova runt halv 4, 5, minns inte riktigt. Superkul var det i alla fall och jag var limin i vaderna ännu på tisdagen efter allt dansande, haha.

Det största skillnaden jag tycker mig se mellan finska bröllop och finlandssvenska bröllop är att vi har jättemånga snapssånger och allmänt även allsånger på bröllopsfesterna medan det egentligen inte finns de programpunkterna vid finska bröllop. Men sedan så har jag bara varit på finlandssvenska bröllop där brudparet gillat sång, så kanske jag har fel.

Kommentera gärna ifall ni varit på något finlandssvenskt bröllop/finskt bröllop och vad ni tycker varit skillnaden. Jag är även generellt nyfiken om andra finlandssvenska bröllop haft mycket snapssånger och allsånger i sitt program eller inte.

(Bild på brudparet taget av min mamma - Lycka till önskar jag er!)

 

(Se följade delar här: del 4)

(Se tidigare delar här: del 1 och del 2)

Jasmine Nedergård
Publicerad 25.09.2015 kl. 17:55

En helg i Ylitornio - Bröllop, vandring och ruska! Del 2

 

Lördag förmiddag:

På lördagseftermiddagen/kvällen skulle bröllopet pågå, så förmiddagen var ännu ledig. En ledig förmiddag går ju inte för sig, speciellt inte när vi inte är hemma och jag har mamma med mig, så därför tog vi på oss gympaskorna/vandringsskorna och begav oss iväg till Aavasaksa, ett kalottberg inte så långt ifrån vårt campingställe.

Lite info om Aavasaka (från Wikipedia (25.9.2015))

  • Toppen ligger 242 meter över havet
  • Man kan se midnattssolen där -> stort turistmål
  • "Aavasaksa ingår som del i världsarvet Struves meridianbåge" (= "en triangelkedja som sträcker sig från Hammerfest i Norge i norr till Ukrainas kust vid svarta havet i söder" (länk))

Direkt vi kom dit till "starten" av vandringsstigen så blev jag jätteupprymd, eftersom jag älskar, älskar, älskar vandringar i naturen och var inte riktigt säker vad Aavasaksa var när vi på morgonen sa vi skulle dit.

Det som var superkul var ju att det var helt sjukt tjock dimma överrallt, vilket gjorde att man inte såg mer än kanske 50 meter framför sig och absolut ingenting av den fina utsikten som man kan se ifall man googlar "Aavasaksa" och ser bilder därifrån.

Vid punkten där dessa två bilder är tagna (det är precis samma ställe) fanns en skylt där det stod att man kunde se Torneälven och svenska sidan men vi såg a.b.s.o.l.u.t. i.n.g.e.n.t.i.n.g haha, det var ganska patetiskt. Men plötsligt lättade dimman och vi kunde urskilja älven och lite skog där nedanför för några minuter. Sedan försvann utsikten igen och dimman kom tillbaka.

Min mamma samlar på världsarv. Inte sådär fysiskt, men på det sättet att hon vill besöka så många världsarv som möjligt och jag har ju fått vara med till en del världsarvsplatser eller se flera byggnader som har världsarvsstatus vilket ju känns ganska trevligt. Här fanns då alltså Struves meridianbåge som vi såklart tog bild på. Vi tog också en liten paus vid ett café som fanns där på toppen där de hade det jättefint inrett. Det skulle vara ett bröllop där också senare tydligen.

 

Så jag rekommenderar absolut ett besök till Aavasaksa - kanske ändå helst när det inte är smockfullt med dimma överrallt, men vi var ändå nöjda över besöket!

 

(Se följande delar här: del 3 och del 4)

(Se tidigare delar: del 1)

Jasmine Nedergård
Publicerad 25.09.2015 kl. 17:27

En helg i Ylitornio - Bröllop, vandring och ruska! Del 1

 

Det tar tid att ladda upp bilder tydligen (haha), men nu tänkte jag skriva lite om förra helgen i Ylitornio (och Övertorneå) Förlåtet på förhand för att mina bilder är ganska suddiga eftersom de är alla tagna med min mini-iPad. Jag skulle egentligen ta med kameran, men när jag läste att det bara skulle regna hela helgen lämnade jag den hemma, vilket jag nog ångrar lite. Nåväl, är ändå helt nöjd över bilderna! :D

 

Fredag:

Förra fredagen reste vi som sagt dit, mamma och jag tillsammans på tåget och sedan i bilen med hennes särbo och hans föräldrar, alla finskspråkiga. Vi tog flera pauser på intressanta ställen för att betrakta  speciella landmärken, såsom Torneälven där den forsade som mest. Vid Haparanda svängde vi även över till Sverige för att ha paus några timmar.

Väl i Ylitornio stationerade vi oss i en liten stuga/hydda, vad man nu borde kalla det. Det var vid ett slags campingområde, tror jag, med en massa fin natur runtom långt ifrån städer och tung trafik.

Det som var finast var nog ändå att se ruskan på nära håll, speciellt alla blåbärsblad som var i fina rosaröda färger. Jag har alltid älskat hösten även om jag aldrig får uppleva ruska sådär riktigt på riktigt i Österbotten eller Åboland, men oj, vad vackert det var när man väl var uppe i Ylitornio. Och då hade nog inte ruskan ännu riktigt kommit igång ordentligt där vi var.

Jag skulle helt klart vilja påstå att ruska är ett måste att se, speciellt om man bor i Finland och aldrig upplevt det ännu. Avboka nästa södernresa och ta en campingresa till norra Finland istället under ruska-tider!

Många reser till söder för att komma bort från allt och bara vara, men jag kan intyga att norra Finland är ett absolut lika bra ställe att bara ta det lungt och samtidigt uppleva naturen på nära håll. Att resa i Finland är också mycket miljövänligare än att ta flyget till Thailand eller Kanarieöarna och så stöder man på samma gång den finska turismen genom att turista i sitt eget hemland.

Det skulle absolut inte skada att börja rekommendera flera ställen i Finland som man kan turista vid än hela tiden välja resemål långt borta i andra länder. Vi ska stöda den finska turismen sägs det - och jag vill absolut göra det!

 

(Se följande delar här: del 2, del 3 och del 4)

Jasmine Nedergård
Publicerad 25.09.2015 kl. 16:55

Djupdykning genom Finland via Sverige och tillbaka...

 

Pust, den här veckan har varit fullspäckad med program, men genom noggrann planering och organisering (och en tålmodig fäsman) så är jag här i Ylitornio och försöker hålla upp ögonen för att få mitt blogginlägg skrivet. Imorgon blir det bröllop så jag försöker hålla mig uppe åtminstone till 11 så jag orkar hela morgondagen.

Jag och mamma har åkt nattåget från Tammerfors till Uleåborg natten till fredag och vi var framme på morgonen runt kvart över åtta. Vi skulle egentligen åkt tåg hela dagen idag, men eftersom det var fullskalig strejk åkte vi på natten istället, så jag har sovit helt sjukt oregelbundet de senaste 24 h, haha.

Idag har jag för det mesta suttit i bil och försökt prata finska, eftersom jag suttit i baksätet med mammas särbos föräldrar hela dagen. De är från Parikkala och kan ingen svenska alls, så jag har försökt mitt bästa att tala finska med dem, men "karjalan murre" är ju nog inte det enklaste att förstå, speciellt inte för en så medemåtta som jag är i finska.

Men huvudsaken är ju att jag försöker, och vi har haft väldigt roliga diskussioner, t.ex. om hur djurs läten låter olika på olika språk. Får låter på finska "mää" och på svenska "bää" och det tyckte de var väldigt finurligt, men hysteriskt roligt hade de nog ändå åt svenskans tupp-läte: kuckeliku" mot finskans "kukko kiekuu". De skrattade och jag skrattade när de försökte uttala alla dessa konstiga "svenska djurläten".

På kvällen var vi över till svenska sidan (Övertorneå) och åt middag vid en pizzeria. Menyn och allt var ju bara på svenska och vi skulle ju då också beställa på svenska, men det kändes så ovant att prata svenska vid en restaurang att jag ändå tvekade när jag skulle säga någonting. Jag fick för mig att han vid disken nog ändå inte riktigt skulle förstå vad jag sa...

Sedan när vi satte oss ner så började mer och mer folk strömma in, alla till stor del svenskspråkiga och det var så underligt igen att faktiskt förstå allt vad folk säger. I Åbo eller överlag var jag varit de senaste dygnet så har ju nog alla pratat finska, vilket också är det jag är van att höra när jag är utanför svenska Österbotten.

Jag började fundera på det här med språk, att visst, jag kan ännu inte så bra finska, men jag försöker ivrigt prata så gott jag kan och då jag satt där på svenska sidan och åt kvällsmiddag, så var jag faktiskt en helt svenskspråkig person, som ändå kunde relativt okej finska och även ännu engelska och lite franska. Jag kan ju ganska många språk - Det är faktiskt en bra sak!

Så även om vi idag haft en fullstor strejk i Finland och uruselt regnoväder, har en regering som jag inte riktigt vet vad jag tycker om och har ganska dålig ekonomisk situation i landet just nu, så kändes det ändå härligt att vara svenskspråkig och kunna lite finska i Finland. Skulle finskalektionerna fixas om så att vi som är från nästan uteslutande svenskspråkiga kommuner också skulle få en chans att bli riktigt bra på finska skulle det vara ännu bättre, men jag känner i alla fall att jag har full motivation för att lära mig mer finska för varje dag!

Jag vill kunna finska för att kunna få ett bra jobb i Finland, men flyttar jag till något annat land i norden i jakt på jobb så känns det ändå häftigt att faktiskt kunna lite finska! Och p.g.a. att jag faktiskt är svenskspråkig så har jag en ganska stor möjlighet också att kunna hitta ett jobb någon annanstans i Norden om jag riktigt vill, vilket känns hoppfullt!

Så ikväll tar jag med mig dessa visdomsord:

Språk är inget hinder - det är en rikedom

och kommer alltid att vara det.. <3

Jasmine Nedergård
Publicerad 18.09.2015 kl. 22:30

"Shinrin yoku" - På tal om träd...

 

Jag nämnde ju om att forskning visar att man blir mindre självisk och mer god av att vara ute i naturen, och senare på kvällen hittade jag en artikel från mnn.com, som tar upp att det i Japan faktiskt finns ett begrepp som heter "shinrin yoku" och som översätts på engelska till "forest-bathing" och på svenska blir det väl ungefär "skogsbadning".

"Shinrin yoku" är en slags sedvana i Japan som uppmuntrar folk att spendera tid i naturen och i skogen för att förbättra sin hälsa och med stöd av forskning så är det också någonting som faktiskt fungerar. Genom att "skogsbada" kan man reducera psykisk stress och även depressiva tankar. Man sover bättre och finner mera glädje och livslust i livet. De skriver att t.o.m. bara doften av träd är hälsofrämjande...

...så nu har jag väl ännu mera orsaker att besöka någon naturpark här i närheten av Åbo, eftersom jag har länge velat göra det, men aldrig kommit mig för.

Jag funderar för mig själv ifall jag ska börja se det som en utmaning, att besöka så många naturparker som möjligt här i Finland medan jag lever. Jag har mer och mer övergett tanken på att åka utomlands på en massa resor i livet p.g.a. att jag vill leva enligt en så hållbar livsstil som möjligt och därför så ser jag "semestrar runtom i Finland" som någonting mycket mera ekologiskt och också spännande, eftersom det faktiskt finns en massa saker här i Finland man kan uppleva.

Jag älskar att vara i naturen, och natur har vi gott om i Finland, så där känner jag att jag har kommit helt rätt!

Jasmine Nedergård
Publicerad 13.09.2015 kl. 22:10

 

Jasmine / 20 år / Nationalekonomistuderande

 

Välkommen till min blogg!

 

Här finner du en superglad, ärlig, kunskapstörstande själ och hennes många (oftast djupa) tankar och funderingar, kreativa tips och idéer och ibland även något eget påhitt. Jag är inte rädd för att uttrycka mig så var beredda på allt!

Jag äter en LCHF-inspirerad kost, jag sjunger i Florakören i Åbo och älskar den bohemiska stilen!

Naturen är min inspiration och solen är min livskraft - Livet är för underbart för att inte uppleva det till fullo!

 

Kontakt:
jasmine.nedergard(at)gmail.com

 

 

Följ mig via Instagram:
Edanna94

Följ mig via Pinterest:
Jasmines Pinterest

Följ mig via Twitter:
Jasmines Twitter
(Här länkar jag intressanta artiklar jag läst)

 

 

☀︎ Alla bilder är tagna av mig om inget annat anges ☀︎

 

Samhället - Hållbar livsstil
Ekonomi - Ekologi
Positivitet - Mindfulness

 

(Sigill av Julia med bloggen: Grön i Åbo)

 

Några plock ur bloggar jag inspireras av:

Underbara Clara

Grön i Åbo

Zen Habits - Leo Babauta

Mind Tomorrow

Alternativbloggen

Kompassen

Kostdoktorn (LCHF) - LCHF för nybörjare (här)